De ska få fler att bli funktionärer

Det finns gott . om människor med stora idrottshjärtan men utan möjligheter att själva vara aktiva. Det vill en grupp med före detta elitidrottare nu ändra på. Genom ett nytt projekt vill de få personer med funktionsnedsättningar att bli idrottsfunktionärer.

Det är september 1989 och muren i Berlin är bara månader från att falla . Kanske som ett tecken från ovan om vad som skulle komma när det gäller relationerna mellan öst och väst så lyckas Sveriges volleybollandslag sensationellt slå Sovjet under en numera klassisk EM-semifinal i Globen i Stockholm. Det efter att Sovjet vunnit varje EM sedan 1963. En som var med i det svenska laget är Bengt Gustafson som bland annat varit proffs i Italien i sju år och som även var med under OS i Seoul året tidigare.

 

Nu var det många år sedan som Bengt Gustafson la volleybollkarriären på hyllan. Istället är han tränare i klubben Göteborg United Volleybollklubb samtidigt som han också arbetar i ett projekt för att ge personer med funktionsnedsättningar chansen att komma i kontakt med idrotten som funktionärer.

– Det är ett projekt som heter Funktionärsutbildningen resurs och som Allmänna arvsfonden finansierar sedan i november. Tanken är att vi ska kunna ta in personer med funktionsnedsättningar som en resurs i idrotten och så här långt har vi märkt av att det finns ett jätteintresse för det, säger han.

Stor brist på funktionärer

Men Bengt Gustafson är inte ensam om att driva projektet som löper över två år och där finansieringen räcker till 2,5 tjänster. Projektledare är Marica Hall som själv sitter i rullstol och som varit engagerad inom svensk handikappidrott i många år, både inom volleyboll och flera andra idrotter.

– Vi vill utbilda de här personerna så att de kan bli funktionärer inom egentligen vilken idrott som helst. Det finns överlag en jättestor brist på funktionärer i dag samtidigt som det finns många personer med funktionsnedsättningar som vill vara delaktiga på olika sätt, säger hon.

 

Ett exempel på när det verkligen höll på att gå snett på grund av att det inte fanns tillräckligt med funktionärer var i höstas när bandyklubben Sandvikens AIK skulle arrangera World Cup, en bandyturnering för klubblag från hela världen och som sedan 2009 arrangerats på Göransson Arena i Sandviken. Bristen på funktionärer var såpass akut att det äventyrade hela mästerskapet. Bara dagar inför premiärmatchen saknades många av de totalt hundratalet funktionärer som behövdes, men allt löste sig i sista stund tack vare att PRO ställde upp med pensionärer som bland annat fick uppdraget som parkeringsvärdar.

 

Skärmavbild 2016-06-17 kl. 13.33.45

Ett varierat uppdrag

Att arbeta som funktionär i idrottssammanhang kan just innebära att man kan få göra en mängd olika uppgifter. Det kan vara allt från att dirigera bilar på parkeringen vid stora arrangemang till att vara materialare i omklädningsrummet, stå på läktaren och vara publikvärd, jobba som vaktmästare eller sälja i kiosken. Oavsett idrott och nivå så menar Bengt Gustafson att det kan vara svårt att få människor att ställa upp som funktionärer.

– Bara inom volleybollen finns det ett jättestort behov av funktionärer och jag vet att det är samma sak inom hockeyn eftersom jag pratat med Hockeyförbundet. Det blir allt svårare att få föräldrar att ställa upp och då kan de här personerna ta den rollen och avlasta samtidigt som de själva känner sig behövda. Det lyfter deras livskvalitet, säger Bengt Gustafson.

 

En av förhoppningarna med projektet Funktionärsutbildningen resurs är att kunna koppla in bland annat Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan så att personer med funktionsnedsättningar ska kunna få ersättning för jobb som funktionärer inom idrotten.

– Det hade varit fantastiskt om de kunde få någon typ av aktivitetsstöd för en sådan grej. Men eftersom vi är såpass tidigt i uppstartsfasen av projektet har vi inte kommit så långt i den frågan ännu mer än att vi håller på och undersöker det, säger Bengt Gustafson.

Jobbar som speaker

Projektet har dock redan dragit i gång i liten skala i volleybollklubben i Göteborg. Exempelvis har en kille som heter Jonas Samuelsson med en lättare CP-skada fått uppdraget att vara speaker vid föreningens hemmamatcher i division 1 herr. Dessutom har Marica Hall gått in som lagledare.

– Jag hjälper tränaren i laget med att fixa administrativa grejer runt matcherna, så som med att ta fram spelarlistor och annat och det är väldigt kul, säger hon.

 

Hennes väg in i laget gick genom att hon har en bror som är aktiv i föreningen och som spelat volleyboll professionellt både utomlands och i landslaget under många år. Hennes uppdrag som lagledare har även gjort att hon fått ett helt annat perspektiv på idrotten i Sverige.

– Många personer med funktionsnedsättningar tycker om idrott men kan kanske inte utöva den själva. Däremot vill de gärna vara med i ett idrottssammanhang och känna sig delaktiga på andra sätt och då kommer den här biten in med vår funktionärsutbildning, säger hon.

Intresse från båda hållen

Den konkreta målsättningen med det tvååriga projektet att minst 15 personer ska kunna knytas till volleybollklubben. Därefter ska de kunna ta olika uppdrag som funktionärer i samband med föreningens matcher.

– Det är målet. Sedan får vi se om det blir 10 eller 30 personer i slutändan. Men vi märker att intresset är jättestort för detta bland idrottsklubbarna, säger Bengt Gustafson.

 

En annan av de som arbetar i projektet är Henrik Samuelsson. Han har jobbat som personlig assistent i tolv år och när han varit ute och berättat om projektet för personer med funktionsnedsättningar har han märkt ett stort intresse även där.

– Även om vi inte hunnit vara ute så jättemycket ännu så tycker alla som vi presenterar det för att det låter som en helrätt grej. Många undrar varför det inte gjorts tidigare, säger han.

 

På lite längre sikt är förhoppningen att det ska leda till att de så tydliga gränserna mellan parasport och den allmänna idrotten börjar suddas ut.

– Trots att det är 2016 så finns det massor att göra för att vi ska få in fler personer med funktionsnedsättningar till hundra procent i samhället, det märker inte minst jag när jag är ute och presenterar mig som lagledare, säger Marica Hall.

 

– Den här kopplingen mellan parasport och allmän idrott som vi försöker skapa har inte riktigt funnits tidigare, titta bara på hur det ser ut under Paralympics. Inte ens där ser man funktionärer med handikapp, säger Bengt Gustafson.

 

Text: Christopher Kullenberg Rothvall