”Fuskdebatten har plogat vägen”

Efter att LEVA . granskat debatten och nyhetsrapporteringen om kostnaderna för den personliga assistansen, tog vi kontakt med flera av de stora handikapporganisationerna för att höra om de känner igen bilden. Och enigheten var total.

En som kände igen bilden från LEVAs granskning var Katarina Bergwall, verksamhetsledare på STIL .

 

– Det har helt klart blivit mer tillåtet att i debatten prata om människors behov som kostnader. Finansministern gick ju till och med så långt att hon i höstas ställde utsatta grupper mot varandra när hon sa att höga kostnader för flyktingmottagandet gör att det måste sparas in på assistansersättningen, säger hon.

 

Hon menar att det finns en iver att spara pengar just nu och att det är ett perspektiv som genomsyrar debatten överallt. Varför det ser ut som det gör är dock en svårare fråga.

– Vad gäller assistansen så har fuskdebatten definitivt plogat vägen för ett ifrågasättande av hela reformen. Även debatten om vinster i välfärden, räntesnurror, riskkapitalbolag och att några oseriösa bolag haft oskäliga vinstmarginaler har bidragit till att undergräva legitimiteten och öppna för ett brett ifrågasättande av kostnaderna, säger hon.

Skärmavbild 2016-06-29 kl. 16.42.52

Ingen ekonomisk logik

Även Adolf Ratzka, verksamhetschef på Independent Living Institute och en av initiativtagarna till att assistansreformen genomfördes i Sverige, ser att debatten numera handlar allt mer om kostnader. Han jämför utvecklingen med hur synen på asylrätten förändrats i Sverige bara sedan i höstas.

 

– Under hösten var tröskeln nådd och opinionen svängde. Nu gäller det att värna asylrätten genom att försvåra människornas möjligheter att söka asyl. Samma märkliga logik har hörts från den nuvarande och förra regeringen när det gäller assistansersättningen, säger han.

 

Han ser ingen ekonomisk logik till att debatten blivit såpass centrerad kring kostnaderna.

– Tröskeln verkar inte vara beroende av hur bra Sveriges ekonomi mår, häromveckan skrev DN att Sveriges ekonomi går bra som aldrig förr. Inte heller alternativens kostnader avskräcker. Vad skulle det kosta att låsa in folk med assistansbehov på institutioner? Vad skulle hemtjänst istället för personlig assistans kosta? Betydligt mer, säger Adolf Ratzka.

 

Och han får medhåll från Christer Ryder som är ordförande i Paro, Privata Assistansanordnares Riksorganisation. Han vill se att politikerna tar ett större ansvar för att lyfta kostnadsdebatten till en högre nivå.

– Man måste se till vad man får för kostanden och den samhällsbesparing man gör. Reformen är mer eller mindre självfinansierad, största delen av kostanden får man tillbaka i form av skatter och sociala avgifter samt att belastningen på vård och omsorg minskar, säger han.

Oro inför ny utredning

Även Maria Persdotter, förbundsordförande på Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, RBU, känner igen utvecklingen.

– Formuleringen skenande kostnader syns ofta liksom politiker som hävdar att det finns en samsyn även inom funktionshinderrörelsen om att kostnadsökningen måste stoppas, vilket det förstås inte gör, säger hon.

 

Hon ser flera tänkbara förklaringar till utvecklingen. En är en kombination av de faktiska kostnadsökningarna för den personliga assistansen med Försäkringskassans bedömningar som blivit allt mer strikta.

– Vi som haft Försäkringskassans handläggare vid vårt köksbord vet att det inte är någon lättvindig process att få personlig assistans. Så kostnadsökning, ja okej, men samtidigt en kostnadsökning som bättre speglar behovet. Jag tror fortfarande att det finns ett stort mått av underutnyttjande av personlig assistans, inte minst bland barn och unga, säger hon.

 

Utvecklingen gör att Maria Persdotter känner en oro inför den nya utredningen av LSS som regeringen planerar att dra igång under 2016 och som ska utreda lagstiftningen just eftersom kostnaderna dragit iväg. Men hon menar samtidigt att funktionshinderrörelsen varit för dåliga på att berätta vad LSS betyder.

 

– Vi har varit så glada för vår lagstiftning och det har vi haft anledning att vara. Men nu glider tillämpningen av lagen åt alla möjliga håll, LSS i dag liknar en schweizerost i många avseenden. Jag skulle gärna se en rejäl restaurering av en fantastisk frihetsreform, men tyvärr tror jag att den nya utredningen kan leda till motsatsen, säger hon.

Skärmavbild 2016-06-29 kl. 16.42.30

En konsekvens av rapporteringen

Wenche Willumsen, som har ett mångårigt engagemang inom det politiska påverkansarbetet för människor med funktionsnedsättning och som nu arbetar som rättighetspolitisk samordnare på DHR, ser samma mönster som framkommit i Tidningen Assistans granskning. Hon påpekar dock att det pratades kostnader redan i reformens barndom.

 

– Det har pratats kostnader sedan bara några år efter att assistansreformen infördes, det  eftersom den visade sig kosta mer än de beräkningar som LSS-utredningen hade gjort, säger hon.

 

Hennes förklaring till utvecklingen bygger just på att media skrivit om kostnadsfrågan så ofta.

– De lyfter gång efter annan fram kostnaderna under täckmantel att de talar i vårt intresse. Politikerna blir nervösa och tänker att nu kommer inte Svensson vilja vara med och betala detta och därför hävdar de att de pratar kostnader för att värna reformen. De skulle istället ha stått upp för kostnaderna och sagt att det är väl använda pengar, precis som de gör med andra allmänna utgifter, säger hon.

 

Konsekvensen som Wenche Willumsen sett av debattklimatet är att det finns röster som börjat ifrågasätta reformens rätt att få kosta pengar.

– Assistansberättigade personer mår mycket dåligt av det som snart tenderar att bli en hetsjakt på enskilda. Kontrollerna ska ökas ytterligare och vi frågar oss när detta tippar över ända och blir en fråga om ren förföljelse och angiveri. Det är en otrevlig väg vi nu valt att beträda i landet Sverige, säger Wenche Willumsen.

 

Text: Christopher Kullenberg Rothvall

 

Läs också Fler debatterar kostnader