2016 – året då LSS kollapsade

Rättshaveri, ideologikollaps . och osäkerhet. Det är bara några av alla ord som kom fram när tidningen Leva bad ett antal personer sammanfatta LSS-året 2016. Kontentan är ett år då hela reformen skakats om i grundvalarna.

Lördagen den 1 oktober dog en kvinna inne . på en toalett i ett shoppingcenter i Malmö. Hon hade MS och ett allt större behov av personlig assistans. Men istället hade hennes hjälp blivit nerdragen av Försäkringskassan. Tid skulle sparas in på hennes toalett- och duschbesök. I dag har hon blivit en personifiering av de konsekvenser som Försäkringskassans neddragningar av den personliga assistansen kan medföra, något som för många blivit ett kännetecken för det 2016 som vi nu lägger bakom oss.

 

För att sammanfatta det mörka 2016 tog Tidningen Leva & Jobba med Assistans kontakt med ett flertal personer inom LSS-området och bad dem beskriva året med ett enda ord. Svaren blev att året varit ett rättshaveri, en ideologikollaps, ett experiment, präglats av osäkerhet, saknat verklighetsförankring och kännetecknats av empatibrist.

 

– Det har präglats av all brist på empati från ansvarig minister som bara pratar pengar, säger Thomas Jansson, förbundsordförande FUB.

Olyckligt regleringsbrev

Stig Nyman är ordförande för Handikappförbunden. Han är inne på samma linje och menar att mycket är konsekvenser av regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan från december 2015.

 

– Det har lett till en del direkt tragiska konsekvenser och direktiven till LSS-översynen har bidragit till stor osäkerhet om vad som kommer att hända med LSS och kanske i synnerhet assistansfrågan, säger han.

 

Förbundet unga rörelsehindrades förbundsordförande Björn Häll Kellerman tycker att året präglats av en total ideologikollaps inom LSS-området.

 

– Regeringens båda partier, som sade sig stå för socialism och grön humanism, glömde detta, inte minst i LSS-frågan. Allas lika rätt till liv överskuggades av kostnadsjakt och ställdes mot utsatta flyktingar, säger han.

Beslutar över människors huvuden

Rasmus Isaksson, förbundsordförande för DHR, oroas över en utveckling där politiker och myndigheter fattar beslut utan att de som berörs får någon chans att yttra sig. Det menar han går emot FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning där det står att personer med funktionsnedsättning bör ha möjlighet att aktivt medverka i den typen av beslut.

 

– Jag ser oroande tendenser över hur regeringen talar över våra huvuden och inte fullt ut vill se den verklighet vi lever i. Jag är övertygad om att funktionshinderpolitiken och samhället i stort hade gynnats av att regeringen lyssnar mer på oss. Om förtroendet inte upprättas måste funktionshinderrörelsen bli tuffare och som många gånger förr i historien, våga klättra upp på barrikaderna, säger han.

2016 blev ett experiment

Även Fredrik Borelius, näringspolitisk expert inom personlig assistans på arbetsgivarorganisationen Almega, tycker att året präglats av så många negativa faktorer och förändringar att han vill kalla det för att LSS-reformen blivit utsatt för ett experiment.

 

– Det handlar bland annat om regeringens uppdrag till Försäkringskassan om att bidra till att minska antalet assistanstimmar, utan att ha utrett orsaken till ökningen. Men även domen i HFD om assistanstid för det femte grundläggande behovet vilket lett till att allt fler personer mist sin assistans, säger han.

 

Han menar också att regeringen fattat beslut kring uppräkningen av ersättningen till assistansutförare som gör att företagen fått tuffare marginaler för sina verksamheter, vilket drabbar brukarna i slutändan.

 

– Som grädde på moset har Försäkringskassan genomfört en övergång från förskotts- till efterskottsbetalning av ersättningen, vilken slagit mycket hårt mot utförarna. Resultatet är att kvaliteten i utförandet blir lidande och flera utförare riskerar bli tvingade att lägga ned sin verksamhet, säger han.

”Ett rättshaveri”

Att det ska behöva gå såpass långt att personer dör likt kvinnan på toaletten i Malmö efter att deras assistans skurits ner, är något som upprört hela handikapprörelsen. Det har till och med gett eko ut i Europa och världen. Jamie Bollings är ordförande för den europeiska handikapporganisationen ENIL, European Network on Independent Living som arbetar för en bättre handikappolitik runt om i Europa. Hon bor i Härnösand, men har dagligen kontakt med sina medarbetare i länder över hela Europa. Hon ser år 2016 kort och gott som ett rättshaveri.

 

– Våra rättigheter har omformuleras och resultat har blivit att folk förlorar viktiga insatser, blir inlåst hemma, riskerar att dö och har dött, säger hon.

 

Text: Christopher Kullenberg Rothvall