Oro när folkhögskolorna lägger ner utbildningar

Under de senaste . åren har flera folkhögskolor tvingats lägga ner kurser som riktar sig till personer med funktionsnedsättningar. Nu kräver Handikappförbunden att regeringen agerar för att stoppa utvecklingen, bland annat genom en namninsamling.

Det är få utbildningsformer som kunnat ta ett lika stort ansvar för att ge personer med funktionsnedsättningar en utbildning så som folkhögskolorna gjort under åratal. Det är en utbildningsform som i första hand vänder sig till personer som saknar en fullständig grundutbildning på grund- eller gymnasienivå,  som vill lära sig ett yrke eller som helt enkelt behöver en nystart.

 

Folkhögskolor har ofta tillgänglighetsanpassade miljöer, en stor kunskap om målgruppen och har utbildningar där man vid sidan av ämnesstudierna lägger stor vikt vid de vardagskunskaper som behövs för att kunna leva ett så självständigt liv som möjligt. Men på senare år har flera av folkhögskolorna tvingats att lägga ner utbildningar och kurser, vilket oroar Stefan Eklund Åkerberg, ansvarig för området barn, familj och skola på Handikappförbunden, HSO.

 

–  Vi ser folkhögskolorna som en livlina. Om man tittar på det vanliga utbildningsväsendet med grund- och gymnasieskola så är det ofta unga med funktionsnedsättningar som slås ut och då har folkhögskolorna varit en ventil för dem med en annan pedagogik och lite lugnare miljö, säger han.

Sämre ekonomiska förutsättningar

En grund till att folkhögskolorna tvingas lägga ner så många utbildningar handlar om ekonomi. Det har blivit sämre ekonomiska förutsättningar för folkhögskolorna eftersom behoven varit större än vad anslagen varit. Det är Specialpedagogiska Skolmyndigheten, SPSM, som ansvarar för särskilt utbildningsstöd, vilket är det stöd som utgör bidrag till folkhögskolorna för stödpersoner i utbildningen. Det bidraget täcker i dag cirka 70 procent av folkhögskolornas reella kostnader.

 

–  De pengarna räcker aldrig, vilket gör att folkhögskolorna inte får en full kostnadstäckning för den merkostnad det innebär att ha kurser för personer med funktionsnedsättningar, säger Stefan Eklund Åkerberg.

Ett komplext problem

Samtidigt menar han att ekonomin bara är en del av ett betydligt mer komplext problem än att det bara skulle handla om en ekonomisk fråga. En annan del handlar om problemet med att både kommuner och landsting generellt är väldigt restriktiva med att låta personer med funktionsnedsättningar få ha med sig sina extraresurser på den typen av utbildningar, exempelvis personliga assistenter.

 

– Det får konsekvensen att många helt enkelt tvingas tacka nej till sin plats, säger han.

 

Ytterligare en problematik handlar om färdtjänst till skolorna. Eftersom folkhögskolor oftast ligger en bit utanför tätorterna betyder det att den som sökt en kurs kan ha en lång färdväg till utbildningen.

 

– För många kan det falla på att man inte får tillräckligt med resor så att man kan ta sig till och från skolan, vilket är något som bestäms på läns- och kommunnivå, säger Stefan Eklund Åkerberg.

Grupp riskerar att ställas mot grupp

Ytterligare en faktor är att en person som sökt en utbildning vid en folkhögskola inte kan ha kvar sin aktivitetsersättning samtidigt.

 

– Sammantaget gör detta att det inte finns någon enkel lösning. Det går inte bara att höja statsbidraget eller fixa till problemen med färdtjänsten. Det är en väldigt komplex problematik där vi just nu är väldigt oroliga för att folkhögskolorna ska börja snegla på var ekonomin finns och då ställa grupp mot grupp. De tvingas välja en mer ekonomiskt gångbar väg, säger Stefan Eklund Åkerberg.

 

Handikappförbunden uppvaktade regeringen och de dåvarande gymnasie- och kunskapslyftsministern Aida Hadzialic (S) för att lyfta upp problematiken och kräva en grundlig utredning för att komma tillrätta med problemet. Men ännu har inget hänt, vilket nu fått HSO att starta en namninsamling som hittills fått över 800 underskrifter på bara några dagar.

 

– Målet är att samla in 10 000 namn. Det är inte säkert att en namninsamling förändrar så mycket, men det är ett sätt att synliggöra frågan. Får vi in så många underskrifter är det ett tydligt incitament för oss att lyfta frågan igen med regeringen för här behövs det ett helhetsgrepp, säger Stefan Eklund Åkerberg.

 

 

Text: Christopher Kullenberg Rothvall