Allt tuffare att engagera

Elisabeth Wallenius, förbundsordförande i Sällsynta diagnoser. Foto: Jonas Forsberg

Att det ska . behövas ett mord för att väcka folks intresse är skrämmande, men ändå ingen nyhet. Under de senaste åren är det många organisationer som vittnat om att det blivit allt tuffare att engagera människor, både internt och externt. En organisation som märkt av det är Riksförbundet Sällsynta diagnoser.

”Ett mänskligt engagemang kan göra stordåd . Det ser vi allt som oftast, men inte som förr. Det traditionella påverkansarbetet har kanske sett sina bästa dagar”. Så skriver Elisabeth Wallenius, förbundsordförande i Riksförbundet Sällsynta diagnoser, i sin senaste ordförandespalt i organisationens nyhetsbrev, Sällsynta nyheter. Det hon syftar på är det traditionella arbetet i föreningsform.

 

– Generationen som håller på och tar ett beslut och sedan skriver en skrivelse är på väg att dö ut. Vi har jättesvårt att engagera människor i det arbetssättet, säger hon.

Ett samhällsproblem

Problematiken är knappast ny och inget unikt för Sällsynta diagnoser. Hela det svenska föreningslivet skakas just nu om i sina grundvalar, oavsett om det handlar om patient- och brukarorganisationer eller idrottsföreningar.

 

– Det är samma gamla stötar som kommer på mötena och alla pratar om att det är så så svårt att få ungdomar att engagera sig och då är vi ändå ett ganska ungt och växande förbund, säger Elisabeth Wallenius.

 

Hon menar att avsaknaden av engagemang internt är extra anmärkningsvärd eftersom det handlar om en organisation som samlar personer som behöver hjälp med vardagsnära frågor snarare än att det handlar om fritidsintressen.

 

– Det är ändå svårt att få medlemmarna att engagera sig, trots att frågorna ligger så nära deras vardag, säger hon.

Engagemanget finns där

Men trots det visar undersökning efter undersökning att det totala och mätbara engagemanget bland människor ungefär ligger på en jämn och konstant nivå. Även inom Sällsynta diagnoser har man märkt av att engagemanget finns där, bara att det tagit nya former. I dagsläget är det internet och Facebook i synnerhet som blivit allt viktigare kanaler.

 

– Det är när vi går ut i de olika Facebookgrupperna som vi märker att det händer saker. Man ska inte vara så demokratisk, utan bara bestämma sig för att köra igång med projekt, säger Elisabeth Wallenius.

Krävs tuffare tilltal

Att det krävs ett mord för att sätta frågor på kartan, som i fallet med Gil och stackars Sten på Järntorget i Göteborg, förvånar inte Elisabeth Wallenius. Det krävs ett helt annat tilltal och andra sätt att nå ut på i dag jämfört med för tio år sedan. Men trots det upplever Elisabeth Wallenius att politiker, makthavare och medier lyssnar när deras organisation vill skapa opinion. Problemet är snarare att komma vidare från det.

 

– Jag skulle säga att vi blir väldigt lyssnade på från politiker, men att sedan komma därifrån till handling är det stora problemet. Vi har haft ganska god kontakt med Socialdepartementet i många år, men däremot haft det mycket svårare med landstingen, säger hon.

 

Text: Christopher Kullenberg Rothvall