Han är årets assistent!

Han får familjen . Moritz son Simon att ta sig till jobbet med ett stort leende, han sätter honom ständigt i centrum och har så gjort i tolv års tid. Redan som liten fastnade han för yrket personlig assistent och nu ser han det som sin livsuppgift. Det är därför som assistenten Andreas Nilsson från Luleå har vunnit Leva & Jobba med Assistans utmärkelse Årets assistent 2017!

Med metertjock snö utanför dörren i Gammelstad några mil utanför Luleå tycks våren vara långt borta ännu. Men hemma hos familjen Moritz bubblar det av vårkänslor och glädje under en av de första lördagarna i mars när LEVA & Jobba med Assistans kommer på besök med våriga blommor i hand för att dela ut priset som Årets Assistent till Andreas Nilsson.

 

– Jag blir hemskt rörd av det här, det är fantastiskt att bli uppskattad för det som man själv tar för självklart, säger han.

 

Följts åt länge

Andreas Nilsson har arbetat som personlig assistent åt Simon i många år. Han började som elevassistent åt honom under hans sista år i grundskolan. Och i samband med att han gick ut nian under 2009 blev han beviljad personlig assistans.

Simon och Andreas har blivit en oskiljbar duo. Foto: Christopher Kullenberg Rothvall

 

– Det var samtidigt ett dåligt elevunderlag på skolan där jag jobbade och då fick jag frågan av Simons föräldrar om jag ville bli hans assistent och sedan dess har vi två hängt ihop om dagarna, säger Andreas.

 

Andreas är Simons enda assistent och oftast är det utanför hemmet och under den tid då han är på sitt arbete på en hälsocentral i Luleå som han är med. På hälsocentralen  finns det både en daglig verksamhet, hemtjänst och dagis. Hans arbetsuppgifter kan variera från elektriska installationer till kökstjänst, kaffeansvar på en skola eller att vara it-support på ett äldreboende. Hela tiden är Andreas med som Simons extra muskler i arbetet.

 

– Vi har blivit lite som en duo, ungefär som Tom & Jerry. Vi har väldigt roligt tillsammans och jag som människa växer varje dag med Simon. Framförallt får vi skratta, både med och åt varandra. De dagar som man inte skrattar på jobbet är lätträknade, även om man självklart har pissdagar också. Det har alla, säger Andreas.

Blev intresserad 1994

Redan när Andreas var tolv år gammal fick han upp ögonen för yrket som personlig assistent. Intresset vaknade i samband med att han hörde nyheterna om att LSS blivit infört under 1994.

 

– Jag började komma upp i högstadiet när LSS kom, just i samband med att diskussionen började komma om vad man skulle välja för linje på gymnasiet, säger han.

 

Han valde att gå en musikutbildning, men hela tiden fanns det där med personlig assistent med i bakgrunden. Och under det sista året på gymnasiet började han jobba extra på en gruppbostad.

 

– Jag minns verkligen den första dagen på jobbet. Det var kaos och kom kroppsavsöndring flygande tvärs över korridoren. Jag hade kunnat vända där och säga nej tack, men det var för spännande för att bara släppa, säger han.

En livsuppgift

Och nu ser han jobbet som personlig assistent som sin livsuppgift snarare än ett yrkesval.

 

– Han följer sitt hjärta och gör stor skillnad för den som inte själv kan göra sin röst hörd, säger Maud Moritz, mamma till Simon.

 

Just att vara professionell i sitt yrkesutövande är något som Andreas värderar otroligt högt. För att det ska vara möjligt menar han att en nyckel är att rollerna mellan assistenten och familjen blivit tydliggjorda.

Andreas började som elevassistent åt Simon för omkring tolv år sedan. Foto: Christopher Kullenberg Rothvall

 

– Att vara personlig assistent är ett arbete som är för fundamentalt för att en person ska kunna utvecklas. Men samtidigt är det inte mitt ansvar att vara med honom 24/7. Det får aldrig ställas orimliga krav på en assistent, för då dödar man lusten för jobbet, men i den här assistansen funkar det jättebra, säger han.

 

Andreas menar att han får rätt stöd från Simons föräldrar för att kunna utföra ett bra arbete som assistent.

 

– Vi har ett väldigt bra integritetssamarbete tycker jag som är över all förväntan när man jobbar så nära andra människors anhöriga. Jag har varit i assistanser tidigare där man blivit som ett femte hjul i familjen, en serviceman där det ställs familjära krav och det passar inte in i yrkesrollen. Men här kan jag få vara professionell och vara duktig på det som jag vill vara duktig på, säger han.

Har byggt upp ett förtroende

Genom åren har Andreas lärt sig tyda minsta lilla signal hos Simon för att veta vad han behöver och vill, vilket varit otroligt viktigt eftersom han inte har ett eget språk.

 

– Det kan vara en grymtning, en liten beröring eller rörelser i nacken bara. Jag kan sitta på andra sidan av rummet och se hur det spelar i nacken på Simon och det är något som vi byggt upp över tid. Ett förtroende, säger han.

 

Även Simons föräldrar värdesätter Simons lojalitet otroligt högt, att han fortsätter att arbeta med deras son.

Andreas Nilsson kastade sig i snön av glädje för utmärkelsen. Foto: Christopher Kullenberg Rothvall

– Det låter kanske otacksamt, men det är när vi haft vikarier här som vi verkligen sett skillnaden, säger Per.

 

– Och då har inte de assistenterna varit dåliga på något sätt, säger Maud.

 

Andreas själv menar att det är först över lång tid som ett förtroende kan byggas upp, vilket också gör att han ser extra mycket upp till andra assistenter som likt honom själv valt att se yrket som en profession och inte som något tillfälligt jobb på väg mot något annat.

 

– Jag känner en otroligt stark solidaritet med alla som väljer personlig assistent som sitt yrke, säger han.

 

Text: Christopher Kullenberg Rothvall

 

Juryns motivering: ”För att Andreas Nilsson genom sitt fantastiska arbete med Simon satt en nivå för hur en personlig assistent ska vara. Han sätter alltid Simon i centrum och följer hans mimik för att kunna tolka hans önskemål. Andreas arbetar med glädje oavsett miljö, från hemmiljön till arbetet och under träningspassen. Han är en unik stöttepelare med en gåva för yrket och med en fantastisk förmåga att visa respekt och fungera som Simons lånade muskler. Andreas Nilsson är ett föredöme som personlig assistent.”